Gotlands regementes kamratförening
Symboler
Regementets färger är blått och vitt (silver), där det blå enligt heraldiken står för trofasthet och vitt för renhet.
Före 1954 var färgerna rött och vitt.
Regementets fana utgörs av en vädur i silver med fana på blå botten. Väduren (äldre namn på handjur av får)
ingår i Gotlands landskapsvapen sedan medeltiden och är en symbol för kraft, vitalitet och målmedvetenhet.
Regementets maskot 1979 -2005 var Harald. Harald var en vädur (gutafårsbagge). Alla djur av denna ras - oavsett kön -
bär horn. Gutafåret är en ras som troligen går minst tillbaka till medeltiden. HARALD I (1978-1989) gjorde sitt första
framträdande i regementets tjänst september 1979.
Harald IV tjänstgjorde för sista gången vid nedläggningsceremonien på kaserngården den 28 maj 2005. Efter P 18 "återuppståndelse" har man återtagit traditionen med en Harald som maskot. Harald V avled hastigt och idag (1921) tjänstgör Harald VI.
(Klicka på Harald så får Du höra Regementets igenkänningssignal)
Regementets marsch - In Treue fest - är komponerad av tysken Carl Teike. Den fastställdes som regementets marsch 1909.
Namnet kan anspela på den blå färgen – trofasthet.
(Klicka på spelemannen så får Du höra Regementets marsch)
(Klicka på glasen så får Du höra Regementets snapsvisa)
Regementets snapsvisa är en traditionell gotländsk visa (1800-tal) upptecknad i Burs socken. Major Tore Dahlgren skrev på 1940-talet en variant som sjöngs på officersmässen. Den började sjungas mer allmänt då dennes son Torsten Dahlgren blev officer vid regementet 1970.
Gotlands regementes högtidsdag
Viceamiralen, friherre Rudolf Cederström, skapade Gotlands nationalbeväring 1811. Han var då 47 år och militärbefälhavare samt vice landshövding på Gotland. Karl XIII ville dock inte ha de två ämbetena på skilda händer. Strax före årsskiftet 1810/1811 hade Cederström fått gotlänningarnas godkännande för ett förslag om allmän nationalbeväring. Till skillnad mot det så kallade förstärkningsmanskapet var denna ordning inte tidsbegränsad utan kunde gälla även i fredstid. Organiserandet av Nationalbeväringen påbörjades redan i januari 1811 – efter att kungens positiva inställning till förslaget nått Cederström. I månadsskiftet februari/mars kom kungens godkännande av förslaget. Det var daterat den 5 februari och bestod av dels en kungörelse till Gotlands invånare och dels en verkställighetsorder till Cederström (godkännandet kallas även konventionen). Namnet, Gotlands Nationalbeväring, behölls som gemensam beteckning på Gotlands samlade försvarskrafter till 1892, därefter fick det namnet Gotlands Trupper.
Gotlands regemente leder sitt ursprung till Nationalbeväringen och bevarade dess traditioner. Härigenom har regementets "födelsedag" - högtidsdag - 5 februari uppkommit. Traditionen är ung - den infördes av regementschefen Stig Barke. Tidigare firade man Oscarsdagen (1 december), till minne av Oscar I fanöverlämning, med högtidsmiddag i stor parad.
Gotlands Regementes fanor
Nationalbeväringen var inledningsvis organiserad på tre bataljoner jämte Visby Stads beväring. Ingen bataljon hade någon fana, däremot torde flera kompanier skaffat egna fanor. Kompaniet var den viktigaste enheten – fr.o.m. 1861 genomfördes gemensamma bataljonsövningar. 1826, 1829 och 1854 samlades större styrkor till övning – 1852 genomfördes en bataljonsövning som liksom de tidigare samlingarna var påkallad av beredskapsskäl.
1850 fastställde Oscar I nya modeller för bataljonsfanor – med provinsernas färger och vapen. Den 14 juni 1854 överlämnade konungen själv tre fanor vid en stor militärparad på slätten vid Kungsladugård. Den 8 juni 1861 restes på denna plats en minnessten av fanöverlämningen.
Den fjärde fanan tillfördes 1862. Bottenfärgen var röd med Gotlands vapen – lammet och korsfanan. Uniformsknappen m/1815 har den gamla bilden av lammet med korsfanan. Hertigkronan kom efter 1859, då prins Oscar föddes och blev hertig av Gotland. Dessförinnan var rangkronan grevlig – för vad som då kallades grevskapet Gotland.
Enligt 1904 års exercisreglemente skulle endast en regementsfana föras, men man kunde dock vid parader föra upp till tre fanor. Då regementet blev infanterikår 1928 troppades två av fanorna och endast en behölls. 1937 blev kåren åter regemente varvid de två troppade fanorna blottades, och åter igen fördes tre fanor. Under kriget blottades även den fjärde bataljonsfanan (regementet var organiserat på fyra bataljoner). Från 1947 deltog även P1 G med en tretungad svensk fana – ett kompani som ur Göta pansarlivgarde hade förlagts till Gotland 1944. Denna troppades 1963, men fördes fr.o.m. 30 mars 1988 (på öv Barkes initiativ) tillsammans med regementets fana vid ”interna ceremonier på Gotland”. (CA beslut 1988).
Den 14 juni 1954 hade tre bataljonsfanor tjänat ut (de var då 100 år) och troppades dagen därpå, jämte den fjärde fanan. Chefen för armén, genlt greve A A Ehrensvärd överlämnade den 13 juni 1954 en ny regementsfana enligt bestämmelser från 1950. Dessa gick i princip tillbaka till 1850 års bestämmelser. Den fana som överlämnades 1954 var utformad enligt Gotlands landskapsvapen som det fastställts av K M:t 1936 – den silverfärgade väduren på blå botten. Denna fana blev sliten och ersattes 30 mars 1988 av ett nytt s.k. fälttecken.
Regementets sista fana överlämnades av Carl XVI Gustaf den 12 oktober 2002 vid Oscarsstenen till överste Peter Molin.
Fanan överlämnades vid P 18 nedläggningsceremoni till Gotlandsgruppen som förde den intill dess att P 18 återtog den 21 maj 2018.
Webmaster; Crister Persson. (E-post: persson.gotland@telia.com) | Gotlands regementes kamratförening c/o Crister Persson Styrmansgatan 5 |
