Gotlands regementes Historia 

Gotlands regemente har sitt ursprung i den för Gotland säregna institution som till en början benämndes Nationalbeväringen å Gottland 

och sedermera Gotlands nationalbeväring.

 Under 1880-talet började Wisborgsslätt att användas för gemensamma vapenövningar.

 Manskapet förlades inledningsvis i bivack. Två lägerhyddor byggdes 1888 varefter tre kaserner stod färdigställda 1905. Vid nedläggningen 2005

var P 18 det äldsta regemente i Sverige som oavbrutet hade varit förlagt i samma kaserner.

Officerarna tillsattes av kungen, övrigt befäl valdes av menigheten. Denna ordning bestod till 1887, då Nationalbeväringen uppdelades på

KunglGotlands infanteriregemente(I 27) och Gotlands Artillerikår. Från detta år blev allt utbildningsbefäl fast anställt. Manskapet utgjordes

fortfarande enbart av beväring. Den hade betydligt högre tjänsteplikt än den allmänna beväringen på fastlandet.

 En utjämning skedde 1892, men först 1901 blev härordningen på fastlandet och Gotland likartad. Denna medgav bl.a. att värnpliktiga från fastlandet

överfördes för utbildning vid I 27.

Samtidigt påbörjades s k velocipedryttarutbildning. Denna utvecklades under första världskriget och 1920-talet så långt att Kungl Gotlands infanterikår 

(som förbandet benämndes från 1928 i samband med att Västmanlands regemente, som hade detta nummer, indrogs) ca 1930 blev rikets första cykelförband, med motoriserade trossar.

Enligt 1936 års försvarsbeslut återfick I 18 benämningen  Kungl Gotlandsinfanteriregemente.

Under andra världskriget tillfördes regementet pansarenheter. Före krigets slut bestod dessa av tre kompanier (stridsvagn m/42 och m/37 samt pansarbil m/41).

Genom 1949 års krigsorganisation blev I 18 med stöd av P 1 G, (Göta pansarlivgardes detachement på Gotland) ansvarigt för en pansarförstärkt cykelbrigad om fem bataljoner.

De sju pansarkompanierna fick via stridsvagn m/40 och m/41 till slut infanterikanonvagn 102 och stridsvagn 74.

1963 sammanslogs I 18 med P 1 G varvid det överfördes till pansartrupperna. Regementets nya benämning blev Kungl Gotlands regemente, P 18. Regementet

organiserade nu en pansarbrigad omfattande fem stora bataljoner med KP-bilar (Karosseri Pansar). Varje bataljon innehöll två kompanier pansarvärnskanonvagn eller

stridsvagn 74. Under 1970-talet ombeväpnades brigaden till stridsvagn 102. Dessa liksom KP-bilarna modifierades på 1980-talet. KP-bilarna utgick ur organisationen i slutet på 1990-talet.

 Eftersom stridsvagn 102 till antalet inte helt kunde ersätta det äldre stridsvagnsbeståndet, kom brigaden att genomgå ett par omorganisationer.

Å andra sidan förstärktes den genom att den fick haubits- i stället för granatkastarkompanier.

1982 uppgick P 18, liksom A 7 och Lv 2, i den gemensamma armémyndigheten MKG för att 1994 åter bli en fristående enhet under C MKG -

Gotlands Regemente och Gotlandsbrigaden- kortnamn MekB 18. Regementet fick därmed ansvaret att organisera Gotlandsbrigaden.

Denna omorganiserades till en mekaniserad brigad med stridsvagn 104 och pansarbandvagn 302.

Den sista stridsvagn 102 utgick år 1997.

 Försvarsbeslutet år 2000 medförde för Gotlands del att MKG den 1 juli samma år omorganiserades till Militärdistrikt Gotland, MDG.

I anslutning därtill nedlades förbanden A 7, Lv 2 och KA 3.

Webmaster;  Crister Persson. (E-post: persson.gotland@telia.com)      

Gotlands regementes kamratförening

c/o Crister Persson     Styrmansgatan 5                     
621 51 VISBY

 Regementschefer under tiden i pansartrupperna har varit överstarna Jan von Horn (1963-1964), Gerhard Hjukström (1964-1971), Nils Stenqvist (1971-1976),

Curt Hasselgren (1976-1977), Hodder Stjärnswärd (1977-1980), Lars-Eric Wahlgren (1980-1983), överstelöjtnant Bengt Hammarhjelm (1983), överstarna Stig Barke (1983-1988),

Anders Sifvertsson (1988-1992), Karlis Neretnieks (1992-1994), Olle Broman (1995- 1999), Peter Molin (1999-2003) samt Gunnar Karlson (2003-2004). Den sistnämnde är den 35:e chefen

i obruten följd sedan 1811. Fram till 1937 var regementschefen tillika militärbefälhavare på Gotland samt till 1877 också landshövding.


Klicka här för att se officerskassans chefsporträtt >>>


Bengt Hammarhjelm har skrivit kort om porträtten; >>>


Regementet upphörde jämlikt försvarsbeslut den 31 december 2004.  Den 28 maj 2005 genomfördes den officiella nedläggningsceremonin. Ao (avvecklingsorganisation) P 18 upphörde den 31 augusti 2006.

Avvecklingen genomfördes av regementets egen Ronny Larsson. Han slutförde även avvecklingen av MDG.

Här kunde P 18 historia ha slutat men så blev det inte.
Beslutsfattarna kom på andra tankar och Regementet återuppstod.

I oktober 2013 ställdes 14 stridsvagnar i förråd på Tofta skjutfält. I april 2015 beslutades att skapa en stridsgrupp som skulle vara etablerad på Gotland 2018. I september 2016 beslutade ÖB om en fast bemanning på ön. Det resulterar i att 130 soldater från P 4 i Skövde blir kvar på ön efter en övning. Sommaren 2017 är stridsgruppen på plats på Tofta skjutfält. Under åren beslutas om byggande av en ny garnison på Tofta.
Den 21 maj 2018 upprättas P 18 på nytt vid en ceremoni vid Oskarstenen i närvaro av Kung Carl den XVI Gustav, statsminister Stefan Lövén, ÖB m.fl.

Stridsgruppen har så här långt utbildats och letts från P 4 men i januari 2020 överlämnas den till P 18.

P 18 leder nu alla FM förband på Gotland. Man har i praktiken samma roll som militärregionerna har i övriga Sverige.
Under perioden 2015 och framåt byggs ett nytt garnisonsområde upp på Tofta skjutfälts nordöstra hörn.


I 18 -- numret vi glömde

Rolf har också forskat i numret I 18 och dess historia.

Läs hans sammanställning här >>>

Gotlandsbrigaden upphörde som enhet och namnet MekB 18 ändrades åter till P 18. Regementet blev då ett renodlat utbildningsförband samt benämndes åter Gotlands regemente.

Därmed upphörde stridsvagnsutbildningen på ön och den 14 maj 2000 genomfördes den sista stridskjutningen med stridsvagn 104 på Gotland.